Skånska dragonbrigaden

Skånska dragonbrigaden
(MekB 8)
Vapen för Skånska dragonbrigaden tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnSkånska dragonbrigaden
Datum1943–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypPansartrupperna
RollKrigsförband
Del avSödra militärområdet [a]
Föregångare8. motorbrigaden
StorlekMekaniserad brigad [b]
HögkvarterHässleholms garnison
FörläggningsortHässleholm
ÖvningsplatsRavlunda skjutfält
Hovdala skjutfält
Valspråk"Trohet, ansvar, rättrådighet"
FärgerGult och svart          
Marsch"Marcia per il Sultano Mahmoud" (Donizetti) [c]
Årsdagar28 oktober [d]
DekorationerSkåndragbrigMSM/BM [e]
SegernamnLund (1676)
Landskrona (1677)
Kliszow (1702)
Pultusk (1703)
Punitz (1704)
Fraustadt (1706)
Rajovka (1708)
Bornhöft (1813)
Befälhavare
BrigadchefPeter Carlsson [f]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1963
Förbandstecken m/1963

Skånska dragonbrigaden (MekB 8) var en mekaniserad brigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1943–2000. Förbandsledningen var förlagd i Hässleholms garnison i Hässleholm.[2][3]

Historik

År 1937 satte fyra kavalleriregementen gemensamt upp den 1. kavalleribrigaden, som sedan kom att motoriseras 1941 och fick namnet 8. motorbrigaden. År 1943 överfördes brigaden till det nybildade truppslaget pansartrupperna och kom att utbildas av Skånska dragonregementet (P 2). Brigaden omorganiserades till en pansarbrigad och fick det nya namnet 8. pansarbrigaden. Naturligt hade kanske varit att brigaden namngivits 2. pansarbrigaden, då moderförbandet hade nummer 2 som stamnummer.

Anledningen till att brigaden fick åtta som nummerbeteckning, var att 1941 års försvarsutredning föreslog att tretton brigader skulle uppsättas, där brigaden vid Skånska pansarregementet skulle bli den åttonde brigaden. Förslaget byggde på samma princip som vid uppsättningen av fältregementen och dubbleringsregementen. Att brigaden inte fick två som nummer, berodde på att Värmlands regemente (I 2) skulle sätta upp 2. cykelbrigaden. Av de tretton planerade brigaderna, kom endast fem att sättas upp.

Åren 1949–1951 kom Sveriges samtliga brigader och fältregementen att omorganiseras till en ny brigadmodell som beslutades i samband med försvarsbeslutet 1948. Beslutet medförde att samtliga motor-, cykel- och kavalleribrigader avvecklades och ersattes med infanteri- och pansarbrigader. År 1950 kom 8. pansarbrigaden att omorganiseras till Göingebrigaden (PB 8).

Den 1 juli 1994 avskildes brigaden från Skånska dragonregementet och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S), under namnet Skånska dragonbrigaden (PB 8). Samma år namnändrades regementet till Norra skånska dragonregementet (P 2/Fo 14), detta genom att man ärvde traditioner från det avvecklade Norra skånska regementet (P 6/Fo 14).

Den 1 januari 1998 omorganiserades brigaden till att bli en mekaniserad brigad och antog beteckningen MekB 8. Den stora skillnaden mellan en pansarbrigad och mekaniserade brigad, var att en pansarbataljon i en pansarbrigad bestod av 72 vagnar, men i en mekaniserad brigad bestod den mekaniserade bataljonen av 60 vagnar.

Inför försvarsbeslutet 2000 hade regeringen vägt Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) mot Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Regeringen gjorde bedömningen att MekB 7 hade mekaniserad kapacitet och tillgång till goda övnings- och skjutfält. Vidare ansågs MekB 7 vara en av de enheter som hade de bästa förutsättningarna att genomföra manöverstrid med mekaniserade förband på eget övningsfält. Gällande MekB 8 bedömde regeringen att det fanns en mekaniserad kapacitet och en bra infrastruktur, men att brigaden samtidigt hade begränsningar avseende det egna övningsfältets kapacitet och möjligheter till manöverstrid. Då Wendes artilleriregemente skulle avvecklas och inte utgöra huvudenhet inom artilleriet fanns det inte heller någon möjlighet till fortsatt garnisonssamordning i Hässleholm. Regeringen bedömde i sin proposition att MekB 7 hade bättre långsiktiga förutsättningar för utbildning av mekaniserade förband och att Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) skulle avvecklas.[4]

Den 30 juni 2000 upplöstes och avvecklades brigaden.[5] Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 juni 2001, då avvecklingen av förbandet ansågs var slutförd.[6]

Verksamhet

Den 20 januari 1994 beslutade regeringen Bildt att införskaffa 120 vagnar av Leopard 2 Improved, det som blev stridsvagn 122, med option på 90 vagnar, samt leasing av 160 vagnar av Leopard 2A4, det som blev stridsvagn 121, från Tyskland. I beslutet bestämdes att MekB 19, PB 9 och PB 8 i nämnd ordning skulle tillföras stridsvagn 122. För att PB 8 skulle tillföras stridsvagnen krävdes dock att Sverige utnyttjade optionsrätten på 90 vagnar. Inom armén var dock var inställningen negativ till att Sverige över huvud taget skulle komma att utnyttja optionsrätten, vilket medförde att armén valde att enbart beväpna Skånska dragonbrigaden med stridsvagn 121. Brigaden påbörjade sin första utbildning med stridsvagn 121 utbildningsåret 1995/1996.

Åren 1994–1995 svarade brigaden för ett pansarskyttekompani bosnienbataljonerna, BA 01 och BA 02. År 1999 svarade regementet som huvudman för den tolfte bosnienbataljon BA 12.

Bataljoner

  • 8. brigadstaben
    • 8. brigadledningskomapniet
    • 8. mekaniserade spaningskompaniet
  • 1. mekaniserade bataljonen
  • 2. mekaniserade bataljonen
  • 3. mekaniserade bataljonen
  • 8. mekaniserade pansarvärnsbataljonen
  • 8. mekaniserade luftvärnsbataljonen
  • 8. mekaniserade underhållsbataljonen
  • 8. mekaniserade pionjärbataljonen
  • 8. mekaniserade haubitsbataljonen

Heraldik och traditioner

I samband att Skånska dragonbrigaden blev ett självständigt förband, så övertog brigaden 1992-års kavalleristandar från Skånska dragonregementet. Skånska dragonregementet tilldelades som ersättning den 30 juni 1994 en dragonfana, vilken överlämnades av Carl XVI Gustaf till regementschefen vid en ceremoni på Stortorget i Hässleholm.[7] I övrigt delade Skånska dragonbrigaden delade heraldik och traditioner med Skånska dragonregementet.[2] Efter att Skånska dragonregementet tillsammans med Skånska dragonbrigaden avvecklades och upplöstes, kom dess dragonfana att föras vidare av Skånska dragongruppen, medan 1992 års kavalleristandar kom att föras jämsides av Södra skånska regementets fana, vilka även är sedan 1 juli 2000 traditionsförande förband för bland annat Skånska dragonbrigaden.

Materiel vid förbandet

Stridsvagn 104 "Centurion".
Stridsvagn 103 "S".
Stridsvagn 121

Stridsfordon

Transportfordon

Förbandschefer

Brigadchefer verksamma från 1943 fram till att brigaden avvecklades den 30 juni 2000.[3]

  • 1943–1962: ???
  • 1963-1966: Överstelöjtnant Mirco Rolf
  • 1970–1975: Överste Nils Isaksson?
  • 1975–1979: Överste Björn Zickerman
  • 1979–1982: Överste Björn Zickerman?
  • 1982–198?: Överste Hans Nilsson?
  • 198?–1994: ???
  • 1994–1996: Överste Mats Hansson
  • 1996–1999: Överste Lennart Svensson
  • 1999–2000: Överstelöjtnant Peter Carlsson

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
8. pansarbrigaden 1943-??-?? 1949-09-30
Göingebrigaden 1949-10-01 1994-06-30
Skånska dragonbrigaden 1994-07-01 2000-06-30
Avvecklingsorganisation 2000-07-01 2001-06-30
Beteckningar
8. PBRIG 1943-??-?? 1949-09-30
PB 8 1949-10-01 1997-12-31
MekB 8 1998-01-01 2000-06-30
Förläggningsorter, detachement och övningsfält
Helsingborg (F) 1942-10-01 1947-09-30
Hässleholms garnison (F) 1943-01-01 2001-06-30
Ravlunda skjutfält (Ö) 1944-??-?? 2000-06-30
Hovdala skjutfält (Ö) 1944-??-?? 2000-06-30
Rinkaby skjutfält (Ö) 1994-07-01 2000-06-30
Norra Åsums övningsfält (Ö) 1994-07-01 2000-06-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1949–1994 var brigaden en del av Skånska dragonregementet.
  2. ^ Åren 1949–1997 var brigaden organiserad som en pansarbrigad
  3. ^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 juni 1996. Marschen användes av Skånska dragongruppen åren 2000–2004.[1]
  4. ^ Årsdagen av Slaget vid Punitz 1704.
  5. ^ Minnesmedalj i silver och brons instiftad 2000.
  6. ^ Carlsson blev sista chefen för brigaden.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 26
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 153-156
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 300-302
  4. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 3 juli 2018. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 3 juli 2018. 
  6. ^ ”Årsredovisning 2002: Underbilaga 2.1”. forsvarsmakten.se. Arkiverad från originalet den 13 april 2019. https://web.archive.org/web/20190413091329/https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/4-om-myndigheten/dokumentfiler/arsredovisningar/arsredovisning-2002/ar02_ubilaga_2_1.pdf. Läst 3 juli 2018. 
  7. ^ Braunstein (2003), s. 153-156

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Grönquist, Hans, red (1997). P 2 50 år i Hässleholm. Hässleholm: Norra skånska dragonregementet. Libris 7452109. ISBN 91-630-5570-8 (inb.) 
  • Kjellander , Bo, red (1992). Pansartrupperna 1942–1992. Skövde: Arméns pansarcentrum. Libris 7449092. ISBN 91-630-1253-7 (inb.) 

Vidare läsning

  • Grönquist, Hans, red (1997). P 2 50 år i Hässleholm. Hässleholm: Norra skånska dragonregementet. Libris 7452109. ISBN 91-630-5570-8 (inb.) 
  • Kjellander , Bo, red (1992). Pansartrupperna 1942–1992. Skövde: Arméns pansarcentrum. Libris 7449092. ISBN 91-630-1253-7 (inb.) 
v  r
Svenska brigader och arméfördelningar
Avser aktiva organisationsenheter eller organisation före upplösning av organisationsenheten.
Infanteribrigader (åren 1949–1994)
Gula brigaden (IB 1) Gula brigaden (IB 1) Värmlandsbrigaden (IB 2) Livbrigaden (IB 3) Grenadjärbrigaden (IB 4) Södermanlandsbrigaden (IB 10) Kronobergsbrigaden (IB 11) Jönköpingsbrigaden (IB 12) Dalabrigaden (IB 13) Gästrikebrigaden (IB 14) Västgötabrigaden (IB 15) Hallandsbrigaden (IB 16) Bohusbrigaden (IB 17) Gotlandsbrigaden (IB 18) Norrbottensbrigaden (IB 19) Västerbottensbrigaden (IB 20) Ådalsbrigaden (IB 21) Fältjägarbrigaden (IB 25) Kristianstadsbrigaden (IB 26) Upplandsbrigaden (IB 28) Närkebrigaden (IB 33) Östgötabrigaden (IB 34) Härjedalsbrigaden (IB 35) Skånebrigaden (IB 37) Upplandsbrigaden (IB 38) Västmanlandsbrigaden (IB 38) Blekingebrigaden (IB 41) Kalmarbrigaden (IB 42) Kopparbergsbrigaden (IB 43) Hälsingebrigaden (IB 44) Älvsborgsbrigaden (IB 45) Västkustbrigaden (IB 46) Hallandsbrigaden (IB 46) Göteborgsbrigaden (IB 47) Lapplandsbrigaden (IB 50) Ångermanlandsbrigaden (IB 51)
Norrlandsbrigader (åren 1963–1994)
Fältjägarbrigaden (NB 5) Dalabrigaden (NB 13) Norrbottensbrigaden (NB 19) Västerbottensbrigaden (NB 20) Jämtlandsbrigaden (NB 35) Fältjägarbrigaden (NB 35) Lapplandsbrigaden (NB 50) Ångermanlandsbrigaden (NB 51)
Infanteri- och Norrlandsbrigader (åren 1994–2000)
Livgardesbrigaden (MekIB 1) Värmlandsbrigaden (IB 2) Livgrenadjärbrigaden (IB 4) Smålandsbrigaden (IB 12) Älvsborgsbrigaden (IB 15) Hallandsbrigaden (IB 16) Fältjägarbrigaden (NB 5) Dalabrigaden (NB 13) Lapplandsbrigaden (NB 20) Ångermanlandsbrigaden (NB 21)
Pansarbrigader (åren 1949–1994)
Mekaniserade brigader (åren 1994–2000)
Mekaniserade brigader (åren 2013–)
Arméfördelningar 2000–
Arméfördelningar 1942–2000
Arméfördelningar 1937–1942
I. arméfördelningen II. arméfördelningen III. arméfördelningen IV. arméfördelningen Gotlands trupper Övre Norrlands trupper
Arméfördelningar 1928–1936
Norra arméfördelningen Västra arméfördelningen Östra arméfördelningen Södra arméfördelningen Gotlands trupper Övre Norrlands trupper
Arméfördelningar 1893–1927
I. arméfördelningen II. arméfördelningen III. arméfördelningen IV. arméfördelningen V. arméfördelningen VI. arméfördelningen Kavallerifördelningen
Brigadorganisationer
IB 49 IB 59 IB 66 IB 77 IB 2000 NB 63 NB 85 NB 2000 PB 43 PB 49 PB 58 PB 63 PB 90
Lista över svenska brigader åren 1949–2000 Blåa brigaden Gröna brigaden Gula brigaden Livregementsbrigaden Nylandsbrigaden Savolaxbrigaden Östra brigaden
v  r
Försvarsmakten
Ledning
Ledningsstaben (LEDS) · Produktionsledningen (PROD) · Insatsledningen (INS) · Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) · Generalläkaren (GL) · Informationsstaben (INFOS) · Juridiska staben (JURS) · Personalstaben (PERSS) · Försvarsmaktsledningen (FML)
Försvarsmaktens heraldiska vapen
Försvarsgrenar
Stridskraft ledning- och underrättelse (LEDUND)
Stridskraft logistik (LOG)
Försvarsmaktens specialförband
EU:s stridsgrupper
Totalförsvarsgemensamma centrum och skolor
Försvarsmaktens gemensamma centra
Utbildning
Försvarsmaktens militärhögskolor
Försvarsmaktens stridsskolor
Försvarsmaktens övriga funktionsskolor
Försvarsmaktens funktionsenheter
Försvarsmaktsgemensamma förband
Försvarsmakts- och
totalförsvarsövningar
Norrsken (FMÖ 82) · Sydfront (FMÖ 82) · Ostkust (FMÖ 83) · Västgräns (FMÖ 85) · Väst (FMÖ 86) · Mitt i Sverige (TFÖ 87/FMÖ 87) · Sydfront (FMÖ 89) · Nordanvind (FMÖ 91) · Orkan (FMÖ 93) · Aurora (FMÖ 17) · TFÖ 2020 · Aurora (FMÖ 20) Aurora (FMÖ 23)