Östra arméfördelningen

För en tidigare arméfördelning inom svenska armén, se Östra arméfördelningen (1928–1936). För flera betydelser, se 4. arméfördelningen (olika betydelser).

Östra arméfördelningen
(4. förd)
Vapen för Östra arméfördelningen tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnÖstra arméfördelningen
Datum1941–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypPansartrupperna och Infanteriet
RollKrigsförband
Del avMellersta militärområdet [a]
FöregångareIV. arméfördelningen
StorlekArméfördelning
HögkvarterSträngnäs garnison
FörläggningsortSträngnäs
Valspråk"Semper primum"
(Alltid först)
Marsch"Ryska grenadjärerregementets Konungen av Preussen marsch" (Schubert) [b]
DekorationerÖfördMM [c]
Befälhavare
FördelningschefÖv.1 Roland Ekenberg [d]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Kommandotecken
Minnesmedalj
Släpspänne

Östra arméfördelningen (4. förd), var en arméfördelning inom svenska armén som verkade i olika former åren 1941–2000. Förbandsledningen var förlagd i Strängnäs garnison i Strängnäs.[2][3]

Historik

Östra arméfördelningen bildades den 1 augusti 1941 som IV. fördelningen. Arméfördelningen var tillsammans med XIV. fördelningen direkt underställd militärbefälhavaren för IV. militärområdet, medan Svea livgarde svarade för uppsättandet och mobilisering av arméfördelningsstaben. År 1957 överfördes mobiliseringsansvaret för fördelningen till Göta livgarde, och 1970 till Upplands regemente. Dock var arméfördelningens fredsorganisation samlokaliserad med militärområdesstaben.[2]

Den 1 oktober 1966 kom beteckningen att ändrades från att anges i romerska siffror till arabiska siffror, det vill säga fördelningen kom att benämnas som 4. arméfördelningen. Den 1 juli 1991 sammanslogs Bergslagens militärområde och Östra militärområdet och bildade Mellersta militärområdet. Arméfördelningen kom därmed tillsammans med Mellersta arméfördelningen att underställs militärbefälhavaren för Mellersta militärområdet.[2]

Genom försvarsbeslutet 1992 beslutade riksdagen att försvarets krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed kom arméfördelningsstaben från den 1 juli 1994 tillsammans med Mellersta arméfördelningen att organiseras som kaderorganiserade krigsförband inom Mellersta militärområdet.[4]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen för riksdagen att krigsorganisationen skulle reduceras. Där bland annat de tre militärområdena skulle omfattas av varsin fördelningsstab. Av de sex fördelningsstaberna skulle tre fördelningsstaber med fördelningsförband samt 13 armébrigader bibehållas. Inom Mellersta militärområdet föreslog regeringen att Mellersta arméfördelningen skulle upplösas och avvecklas. Den 13 december 1996 antog riksdagen regeringens proposition, vilket medförde att Mellersta arméfördelningen upplöstes och avvecklades den 31 december 1997.[5] Genom att Mellersta arméfördelningen upplöstes och avvecklades, blev Östra arméfördelningen den enda kvarstående arméfördelningen i Svealand.

Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i sin propositionen för riksdagen, att den taktiska nivån skulle reduceras genom att fördelnings- och försvarsområdesstaber samt marinkommandon och flygkommandon skulle avvecklas. Detta för att utforma ett armétaktiskt, marintaktiskt respektive flygtaktiskt kommando vilka skulle samlokaliseras med operationsledningen. Förslaget innebar att samtliga territoriella staber skulle avvecklades, vilket bland annat innebar att de tre arméfördelningsstaberna upplöstes den 30 juni 2000. I dess ställe bildades den 1 juli 2000 1. mekaniserade divisionen, vilken samlade samtliga fältförband inom armén.[6]

Verksamhet

Östra arméfördelningens främsta uppgift var att utveckla, leda och samordna markstridskrafter för försvar av i mälardalsregionen. Arméfördelningschefen lede den taktiska verksamheten, och var direkt underställd militärbefälhavaren för Östra militärområdet, och från 1991 Mellersta militärområdet. Efter att Mellersta arméfördelning upplöstes och utgick ur krigsorganisationen, övertogs dess uppgifter den 1 januari 1998 av Östra arméfördelningen, och hade fram till avvecklingen ansvar för försvar av hela Svealand.

1998–2000

Åren 1998–2000 ledde fördelningen förbandsproduktionen vid nedan förband.

Förläggningar och övningsplatser

Även om fördelningen mobiliserades av andra förband, var den fredsgrupperad tillsammans med militärområdesstaben. Och när fördelningsstaben bildades kom den att samlokaliseras med Östra militärområdesstaben på Stureplan i Stockholm. År 1949 flyttades de båda staberna till Livgardets Kavallerikasern på Lidingövägen 28 i Stockholm. Den 14 juni 1963 förlades båda staberna till ett nytt fastighetskomplex i Strängnäs garnison, som utgjorde stabsplats åt Försvarsmakten i olika former fram till 2005.[7][8]

Heraldik och traditioner

Östra arméfördelningen har sina rötter och traditioner ur IV. arméfördelningen vilken bildades 1889 genom en omorganisation av 4. militärdistriktet.[9] Distriktet var från 1834 lokaliserat till Stockholm. I samband med att arméfördelningen den 1 juli 1994 blev ett självständigt förband, antogs namnet Östra arméfördelningen. Fram till 30 juni 1994 hade fördelningen endast benämnts som 4. arméfördelningen. I samband med att Mellersta arméfördelningen upplöstes och avvecklades, övertogs dess traditioner av Östra arméfördelningen. När sedan Östra arméfördelningen upplöstes och avvecklades instiftades Östra arméfördelningens minnesmedalj i silver (NfördMSM).[10] Från den 1 juli 2000 övertogs detta ansvar av 1. mekaniserade divisionen, vilken även övertog traditionsansvaret för samtliga arméfördelningar.[2]

Förbandschefer

Nedan anges chefer för Östra arméfördelningen åren 1941–2000.[3]

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
IV. fördelningen 1941-08-01 1966-09-30
4. arméfördelningen 1966-10-01 1994-06-30
Östra arméfördelningen 1994-07-01 2000-06-30
Beteckningar
IV. förd 1941-08-01 1966-09-30
4. förd 1966-10-01 2000-06-30
Förläggningsorter
Stockholms garnison (F) 1941-08-01 1963-06-13
Skövde garnison (F) 1963-06-14 2000-06-30

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1941–1966 var arméfördelningsstaben underställd militärbefälhavaren för IV. militärområdet, åren 1966–1991 Östra militärområdet åren 1991–1997 Mellersta militärområdet.
  2. ^ Förbandsmarschen ärvdes från Göta livgarde, och fastställdes den 13 juni 1996 i TFG 960005.[1]
  3. ^ Östra arméfördelningens minnesmedalj instiftades 2000.
  4. ^ Ekenberg var den sista verksamma chefen vid Östra arméfördelningen.
  5. ^ Chef perioden 1 april 1990–30 juni 1994.
  6. ^ Chef perioden 1 oktober 1994–30 juni 1999.
  7. ^ Chef perioden 1 juli 1999–30 juni 2000.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 69
  2. ^ [a b c d] Braunstein (2003), s. 307-308
  3. ^ [a b] ”Östra arméfördelningen”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/?postid=Arkis%20b0646215-9a52-4c51-be0b-0369c016be91&s=Balder. Läst 14 januari 2018. 
  4. ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102/html. Läst 14 januari 2018. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 13 januari 2017. 
  6. ^ ”Regeringens proposition 1999/2000:30”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/det-nya-forsvaret_GN0330. Läst 20 januari 2018. 
  7. ^ ”Högre regional ledning”. fht.nu. http://www.fht.nu/Dokument/Armen/arme_publ_dok_hogre_reg_ledn.pdf. Läst 14 januari 2018. 
  8. ^ Holmberg (1993), s. 87
  9. ^ Holmberg (1993), s. 82
  10. ^ ”ÖfördMM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={51AB464C-C2BA-458F-B515-9A8E2B8D0C94}&listmode=0&medal={EDABFD2C-7360-4A6D-BC73-4F228CF2957E}. Läst 14 januari 2018. 

Tryckta källor

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 

Vidare läsning

  • Minnesskrift, Östra arméfördelningen, med anledning av dess nedläggning 2000-06-30. Strängnäs: 4:e fördelningsstaben. 2000. Libris 15222984 

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Östra arméfördelningen.
    Bilder & media
v  r
Svenska brigader och arméfördelningar
Avser aktiva organisationsenheter eller organisation före upplösning av organisationsenheten.
Infanteribrigader (åren 1949–1994)
Gula brigaden (IB 1) Gula brigaden (IB 1) Värmlandsbrigaden (IB 2) Livbrigaden (IB 3) Grenadjärbrigaden (IB 4) Södermanlandsbrigaden (IB 10) Kronobergsbrigaden (IB 11) Jönköpingsbrigaden (IB 12) Dalabrigaden (IB 13) Gästrikebrigaden (IB 14) Västgötabrigaden (IB 15) Hallandsbrigaden (IB 16) Bohusbrigaden (IB 17) Gotlandsbrigaden (IB 18) Norrbottensbrigaden (IB 19) Västerbottensbrigaden (IB 20) Ådalsbrigaden (IB 21) Fältjägarbrigaden (IB 25) Kristianstadsbrigaden (IB 26) Upplandsbrigaden (IB 28) Närkebrigaden (IB 33) Östgötabrigaden (IB 34) Härjedalsbrigaden (IB 35) Skånebrigaden (IB 37) Upplandsbrigaden (IB 38) Västmanlandsbrigaden (IB 38) Blekingebrigaden (IB 41) Kalmarbrigaden (IB 42) Kopparbergsbrigaden (IB 43) Hälsingebrigaden (IB 44) Älvsborgsbrigaden (IB 45) Västkustbrigaden (IB 46) Hallandsbrigaden (IB 46) Göteborgsbrigaden (IB 47) Lapplandsbrigaden (IB 50) Ångermanlandsbrigaden (IB 51)
Norrlandsbrigader (åren 1963–1994)
Fältjägarbrigaden (NB 5) Dalabrigaden (NB 13) Norrbottensbrigaden (NB 19) Västerbottensbrigaden (NB 20) Jämtlandsbrigaden (NB 35) Fältjägarbrigaden (NB 35) Lapplandsbrigaden (NB 50) Ångermanlandsbrigaden (NB 51)
Infanteri- och Norrlandsbrigader (åren 1994–2000)
Livgardesbrigaden (MekIB 1) Värmlandsbrigaden (IB 2) Livgrenadjärbrigaden (IB 4) Smålandsbrigaden (IB 12) Älvsborgsbrigaden (IB 15) Hallandsbrigaden (IB 16) Fältjägarbrigaden (NB 5) Dalabrigaden (NB 13) Lapplandsbrigaden (NB 20) Ångermanlandsbrigaden (NB 21)
Pansarbrigader (åren 1949–1994)
Mekaniserade brigader (åren 1994–2000)
Mekaniserade brigader (åren 2013–)
Arméfördelningar 2000–
Arméfördelningar 1942–2000
Arméfördelningar 1937–1942
I. arméfördelningen II. arméfördelningen III. arméfördelningen IV. arméfördelningen Gotlands trupper Övre Norrlands trupper
Arméfördelningar 1928–1936
Norra arméfördelningen Västra arméfördelningen Östra arméfördelningen Södra arméfördelningen Gotlands trupper Övre Norrlands trupper
Arméfördelningar 1893–1927
I. arméfördelningen II. arméfördelningen III. arméfördelningen IV. arméfördelningen V. arméfördelningen VI. arméfördelningen Kavallerifördelningen
Brigadorganisationer
IB 49 IB 59 IB 66 IB 77 IB 2000 NB 63 NB 85 NB 2000 PB 43 PB 49 PB 58 PB 63 PB 90
Lista över svenska brigader åren 1949–2000 Blåa brigaden Gröna brigaden Gula brigaden Livregementsbrigaden Nylandsbrigaden Savolaxbrigaden Östra brigaden
v  r
Försvarsmakten
Ledning
Ledningsstaben (LEDS) · Produktionsledningen (PROD) · Insatsledningen (INS) · Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) · Generalläkaren (GL) · Informationsstaben (INFOS) · Juridiska staben (JURS) · Personalstaben (PERSS) · Försvarsmaktsledningen (FML)
Försvarsmaktens heraldiska vapen
Försvarsgrenar
Stridskraft ledning- och underrättelse (LEDUND)
Stridskraft logistik (LOG)
Försvarsmaktens specialförband
EU:s stridsgrupper
Totalförsvarsgemensamma centrum och skolor
Försvarsmaktens gemensamma centra
Utbildning
Försvarsmaktens militärhögskolor
Försvarsmaktens stridsskolor
Försvarsmaktens övriga funktionsskolor
Försvarsmaktens funktionsenheter
Försvarsmaktsgemensamma förband
Försvarsmakts- och
totalförsvarsövningar
Norrsken (FMÖ 82) · Sydfront (FMÖ 82) · Ostkust (FMÖ 83) · Västgräns (FMÖ 85) · Väst (FMÖ 86) · Mitt i Sverige (TFÖ 87/FMÖ 87) · Sydfront (FMÖ 89) · Nordanvind (FMÖ 91) · Orkan (FMÖ 93) · Aurora (FMÖ 17) · TFÖ 2020 · Aurora (FMÖ 20) Aurora (FMÖ 23)