Vimmerby–Ydre Järnväg

Vimmerby-Ydre Järnväg
Allmänt
PlatsSmåland
Östergötland
SträckaVimmerby-Ydrefors
Anslutande linjerVimmerby-Spångenäs Järnväg
Normalspår
Östra Centralbanan
Organisation
Invigd11 oktober 1924
Nedlagd1 juni 1933 (persontrafik)
1 januari 1940 (godstrafik)
ÄgareVimmerby-Ydre Järnvägsaktiebolag -1937
Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar 1937-
TrafikoperatörNorsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar
Tekniska fakta
Längd30 kilometer
Antal spårEnkelspår
Spårvidd891 millimeter (smalspår)
Linjekarta
Unknown BSicon "exKBHFa"
30 Ydrefors
Unknown BSicon "exSTR+GRZq"
28 länsgräns Kalmar län och Östergötlands län
Unknown BSicon "exHST"
27 Ydrehammar
Unknown BSicon "exWBRÜCKE1"
26 Stångån vid Ösjöfors
Unknown BSicon "exHST"
24 Norrkvill
Unknown BSicon "exHST"
20 Venzelholm
Unknown BSicon "exHST"
17 Rumskulla
Unknown BSicon "exHST"
14 Mossnäs
Unknown BSicon "exHST"
9 Djurstorp
Unknown BSicon "exWBRÜCKE1"
1 Stångån
Unknown BSicon "STR+l" Unknown BSicon "xKRZ"
0 Östra Centralbananmot Linköping C
Station on track Unknown BSicon "exBHF"
0 Vimmerby Station
Unknown BSicon "LSTR" Unknown BSicon "exSTR"
Östra Centralbananmot Hultsfred, Kalmar
Unknown BSicon "exLSTR"
Vimmerby-Spångenäs järnvägmot Spångenäs
Källor [1]

Vimmerby-Ydre Järnväg (VYJ), även känd som Ydrebanan, är en nedlagd och uppriven 891 mm smalspårig järnväg mellan Vimmerby i Kalmar län och Ydrefors i Östergötlands län, Sverige.

Historia

Koncessionen erhölls 1908 som en fortsättning på Vimmerby-Spångenäs Järnväg men ekonomiska svårigheter gjorda att det dröjde till 1922 innan byggandet med hjälp av Arbetslöshetskommissionen[källa behövs] kunde börja från Vimmerby. Godstrafik påbörjades 1923, slutstationen Ydrefors nåddes 1924 och banan öppnade för allmän trafik den 24 oktober samma år. Järnvägen ägdes av Vimmerby-Ydre Järnvägaktiebolag med säte i Västervik. Byggnadskostnaden uppgick 1925 till 1 517 000 kr. Aktiekapitalet var 706 700 kr och bolaget hade ett statslån på 825 000 kr. Banan hade inget eget rullande material utan trafikerades från början av Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar. I början på 1930-talet drabbades järnvägen av ekonomiska svårigheter och bolaget trädde 1934 i likvidation. Banan togs över av Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar (NHVJ) den 1 juli 1937. Persontrafiken upphörde den 1 juni 1933. Godstrafiken fortsatte och bestod mest av virkestransporter. Koncessionen upphörde den 1 januari 1940 och därmed kunde banan börja rivas under sommaren 1940. Innan hela banan var riven blev den ett mål för störtbombsövningar av Flygvapnet den 6 september 1940.[2][3][4][5][6]

I Ydrefors fanns det en 12 meter bred vändskiva som senare flyttades till museijärnvägen i Västervik.[7]

Nutid

Eftersom banan gick mer i skogsmark än på åker finns spår av banvallen kvar och de flesta stationshusen finns kvar i privat ägo.[4][8]

Källor

  1. ^ Historiskt om Svenska Järnvägar Bandelsregister
  2. ^ Nordisk familjebok 1926 Vimmerby-Ydre Järnväg
  3. ^ ”Kortare historik om och kring Ydrefors”. Arkiverad från originalet den 12 november 2009. https://web.archive.org/web/20091112053254/http://www.ydrefors.com/ydreforshistoria.htm. Läst 10 juni 2011. 
  4. ^ [a b] BANVAKT.se Arkiverad 29 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Kindaposten 2 augusti 2006: Önskar Spångenäsbanan kvar Arkiverad 28 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Postvagnen Persontrafiken på Kindsbanan upphör nästa år.
  7. ^ Gamla Järnvägshistoriskt Forum Vändskivan i Västervik
  8. ^ Järnvägshistoriskt Forum Med tanka på månadens allmanacksbild....

Vidare läsning

  • Svallhammar, Stig (2005). Kronan på verket? : Norsholm-Västervik-Hultsfreds järnvägar i med- och motlut. Malmö: Frank Stenvalls förlag. Libris 9945442. ISBN 91-7266-163-1