Vasilij Rozanov

Vasilij Rozanov

Vasilij Vasiljevitj Rozanov (ryska: Василий Васильевич Розанов), född 2 maj (gamla stilen: 20 april) 1856 i Vetluga, död 5 februari 1919 i Sergijev Posad, var en rysk religionsfilosof.

Rozanov började 1886 sitt författarskap med en undersökning om det mänskliga tänkandets gränser, kritiserade utilitarismen i Tsel tjelovjetjeskoj zjizni (1892, Det mänskliga livets mål) och nedlade sin estetiska världsåskådning i Krasota v prirodje i jeja smysl (1894, Skönheten i naturen och dess mening). År 1898 utkom hans essäsamling Religija i kultura och 1899 hans pedagogiska uppsatser Sumerki prosvjestjenija (Upplysningens skymning). Bland hans litteraturhistoriska arbeten märks en essäsamling, Literaturnye otjerki (1899), och den djupsinniga studien över Fjodor Dostojevskij Legenda o velikom inkvisitorje Dostojevskago. I sin filosofiska uppfattning närmar sig han Vladimir Solovjov och Dmitrij Merezjkovskij.

Källor

  • Rozanov, Vasilij Vasiljevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)

Externa länkar

  • Wikiquote har citat av eller om Vasilij Rozanov.
    Citat
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 59088843 • LCCN: n79060780 • ISNI: 0000 0001 2134 808X • GND: 118602578 • Libris XL: vs689qdd2t9wbgh Katalogiserade verk. Andra katalogiserade bidrag. • SUDOC: 027114589 • BNF: cb119230480 (data) • BIBSYS: 90240453 • ULAN: 500325211 • NLA: 36268834 • NKC: jn19990210540 • ICCU: CFIV078142 • BNE: XX1099852 • CiNii: DA03757764 • CANTIC: a17561280