Planta

För den schweiziska adelsätten, se von Planta.
Ej färdigväxta krukväxter är plantor.

Planta syftar vanligtvis på en individuell växt som planterats,[1] ofta en perenn. För att räknas som planta bör växten ha skjutit ett skott över jordytan, men vara långtifrån[1] fullvuxen.

Även mossor och större alger kan ibland omnämnas som plantor.[2]

Etymologi, andra betydelser

Ordet planta kommer från latinets planta med samma betydelse; ordet kan där även syfta på 'ympkvist'. Ordet är en avledningen till verbet plantare ('odla'), vilket i sin tur är besläktat med planus ('jämn'; se plan). Ordet har funnits i svenska språket sedan fornsvensk tid.[3]

I överförd betydelse kan även unga och utvecklingsbara personer benämnas "plantor".[3] Planta är även en äldre synonym till verbet plantera.[4]

Se även

  • stickling

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] ”planta”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/planta. Läst 4 januari 2019. 
  2. ^ ”planta”. SAOB. https://www.saob.se/artikel/?unik=P_0849-0620.GF84&pz=3. Läst 25 maj 2019. 
  3. ^ [a b] ”planta”. NE:s ordbok. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/planta-(1). Läst 27 maj 2019. 
  4. ^ ”planta”. SAOL / svenska.se. https://svenska.se/tre/?sok=planta&pz=1. Läst 27 maj 2019.