Hans Dahlin

Hans Dahlin
Hans Dahlin, cirka 1954.
Hans Dahlin, cirka 1954.
FöddHans Edvard Dahlin
6 februari 1922
Maria församling, Stockholm, Sverige
Död9 november 2000 (78 år)
Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige
År som aktiv1942–1988
Maka1) Gerissa Jalander
2) Jeanette Bonnier
3) Maria-Carmen Gabarrö-Serra
Betydande verkGoda grannar
Lösa förbindelser
IMDb SFDb

Hans Edvard Dahlin, född 6 februari 1922 i Maria Magdalena församling i Stockholm, död 9 november 2000 i Engelbrekts församling[1] i Stockholm, var en svensk regissör, skådespelare och konstnär.

Biografi

Hans Dahlins föräldrar var direktören Sven Dahlin och Anna Lisa Petterson.[2] Dahlin var elev vid Witzanskys teaterskola 1940–1941 och engagerades sedan vid Helsingborgs stadsteater och Riksteatern 1942–1944. Han var såväl skådespelare som regiassistent vid den privatdrivna Blancheteatern i huvudstaden 1945–1946.[3]

Dahlin studerade konst vid Académie Libre i Stockholm 1940–1941 och under en studieresa till Frankrike 1947. På ett statligt stipendium från Italien fick han möjlighet att studera i Rom 1949–1950. Separat ställde han ut på Louis Hahnes konstsalong 1948 och han har medverkat i samlingsutställningar i Rom och Norrköping. Hans bildkonst består av abstrakta verk med geometriska överskärningar som skulptör utförde han huvudsakligen porträttbyster eller porträttreliefer. Han signerade sina verk med Hans[4]. Han återgick sedan till teaterlivet och var regissör och skådespelare vid Norrköpings stadsteater 1947–1949 samt regissör och producent vid Radiotjänst (i våra dagar Sveriges Radio) 1950–1954.[3]

Lennart Hedberg och Hans Dahlin var idégivarna bakom bildandet av Uppsala Stadsteater 1950, där Dahlin var regissör under åren 1951–1954, följt av Sandrewateljéerna 1954–1956 och Göteborgs stadsteater 1957–1958. Han var en av pionjärerna vid TV-teatern där han var regissör i tre perioder, åren 1958–1960, 1965–1966 och 1969–1971. Han var vid Stockholms stadsteater i två perioder 1961–1964 och 1967–1969.[3]

Som frilansare var Hans Dahlin verksam inom TV, vid Nationalteatret i Oslo och vid Norsk fjernsyn. Han var chef för teaterutbildningen på Dramatiska institutet 1973–1974, regissör för Kar de Mumma-revynFolkan 1974–1976. Som regissör och scenograf var han verksam vid Operan 1976 och därefter regissör inom TV och radio 1977–1988.[3]

Utställningar med hans verk hölls i Stockholm 1948 och 1971 samt i Rom 1950, dessutom separatutställningar i Stockholm 1975 och 1990.[3]

Familj

Hans Dahlin var gift tre gånger, första gången 1946–1955 med skådespelaren Gerissa Jalander (1920–2003), omgift med Hans W. Sundberg samt dotter till apotekare Yrjö Jalander och Ingeborg Hellicius, andra gången 1964–1970 med Jeanette Bonnier (1934-2016), dotter till bokförläggare Albert Bonnier Jr. och Birgit Flodquist, tredje gången 1970 med Maria-Carmen Gabarrö-Serra (född 1941), dotter till direktör Modesto Gabarrö och Rosa Serra.[3] Han var far till bland andra Maria Dahlin som gett namn åt Maria Bonnier Dahlins stipendium.

Filmografi

Regi i urval

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1942 Hugo Som folk är mest. En stockholmshistoria
Herbert Grevenius
Albert Nycop Helsingborgs stadsteater[5]
1944 Wesley Livet är ju härligt
William Saroyan
Per Knutzon Helsingborgs stadsteater
För öppen ridå
Mogens Brandt
Per Knutzon Helsingborgs stadsteater[6]
1945 Medverkande En glädjande tilldragelse, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Blancheteatern[7]
Merriman Bunbury
Oscar Wilde
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[8]
1946 Tommy Pat regerar
Jerome Chodorov och Joseph Fields
Håkan Westergren Blancheteatern[9]
Philip Man kan aldrig veta
George Bernard Shaw
Harry Roeck-Hansen Blancheteatern[10]
1947 Romeo och Julia
William Shakespeare
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Född i går
Garson Kanin
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Holterberg Den heliga familjen
Rudolf Värnlund
Gunnar Skoglund Norrköping-Linköping stadsteater
Venus
S. J. Perelman, Ogden Nash och Kurt Weill
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
1948 Nils Sture Erik XIV
August Strindberg
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
William Seacroft Kära Ruth!
Norman Krasna
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Strändernas svall
Eyvind Johnson
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Susanne
Hans Adler och Alexander Steinbrecher
Sandro Malmquist Norrköping-Linköping stadsteater
1949 En komedi om kärlek
Jean Anouilh
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater
Stanley Kowalski Linje Lusta
Tennessee Williams
Johan Falck Norrköping-Linköping stadsteater

Regi

År Produktion Upphovsmän Teater
1947 Kungens paket Staffan Tjerneld och Alf Henrikson Norrköping-Linköping stadsteater
1948 De fyra små
Simone et la paix
Georges Roland
Översättning Herbert Wärnlöf
Norrköping-Linköping stadsteater
Det orimliga
Arvid Brenner Norrköping-Linköping stadsteater
1949 Clutterbuck
Benn W Levy
Översättning Guje Lagerwall
Norrköping-Linköping stadsteater
1953 Flickan och gudarna
Der gute Mensch von Sezuan
Bertolt Brecht och Paul Dessau Malmö stadsteater
1961 Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist Malmö stadsteater
Lurad för jämnan
Georges Dandin
Molière
Översättning Allan Bergstrand
Malmö stadsteater
Lysistrate
Λυσιστράτη, Lysistrátē
Aristofanes Stockholms stadsteater
1964 Han hade två pistoler med svarta och vita ögon
Aveva due pistole con gli occhi bianchi e neri
Dario Fo
Översättning Bertil Boden
Stockholms stadsteater
Tolvskillingsoperan
Die Dreigroschen Oper
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Översättning Curt Berg
Stockholms stadsteater
1976 Hem till stan, revy
Kar de Mumma Folkan[11]

Tryckta källor

Referenser

  1. ^ Sveriges släktforskarförbund: Sveriges dödbok 1860-2016. Förhandsutgåva.
  2. ^ DAHLIN, SVEN E, direktör, Sthlm o Gbg i Vem är Vem? / Norrland, supplement, register 1968 / s 574.
  3. ^ [a b c d e f] Dahlin, Hans E, regissör, Saltsjöbaden Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 227.
  4. ^ Svenskt konstnärslexikon del V sid 23
  5. ^ ”Teater Musik Film: 'Som folk är mest' i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 10. 18 september 1942. https://arkivet.dn.se/tidning/1942-09-18/253/10. Läst 6 november 2021. 
  6. ^ ”Teater Musik Film: Thriller i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 9. 7 mars 1944. https://arkivet.dn.se/tidning/1944-03-07/65/9. Läst 7 november 2021. 
  7. ^ Sten af Geijerstam (28 april 1945). ”'En glädjande tilldragelse' – En glädjande tilldragelse”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1945-04-28/113/13. Läst 24 april 2016. 
  8. ^ ”Mister Ernest”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF18890&pos=137. Läst 24 april 2016. 
  9. ^ ”Pat regerar”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22231&pos=139. Läst 24 april 2016. 
  10. ^ ”Man kan aldrig veta”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22234&pos=142. Läst 24 april 2016. 
  11. ^ Leif Zern (1 oktober 1976). ”Folkan: Inte så roligt”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-10-01/267/26. Läst 25 maj 2019. 

Externa länkar