Antonio Rubió i Lluch
| Antonio Rubio i Lluch | |
 | |
| Född | 24 juli 1856[1][2] Valladolid[1] |
|---|---|
| Död | 8 juni 1937[3][4][5] (80 år) Barcelona[1], Spanien |
| Medborgare i | Spanien |
| Utbildad vid | Barcelonas universitet  |
| Sysselsättning | Språkvetare, litteraturhistoriker, universitetslärare, filolog, historiker, romanist |
| Befattning | |
| Ordförande för Institut d'Estudis Catalans (1907–1915)[1] | |
| Arbetsgivare | Universitetet i Oviedo Barcelonas universitet |
| Barn | Jordi Rubió (f. 1887) |
| Föräldrar | Joaquim Rubió i Ors Elisea Lluch i Garriga |
| Utmärkelser | |
| Frälsarens orden | |
| Redigera Wikidata | |
Antonio Rubió i Lluch, född 26 juli 1856 i Valladolid, död 9 juni 1937 i Barcelona, var en spansk historiker och filolog.
Rubió i Lluch var professor vid universitetet i Barcelona, bedrev grundlig forskning i Kataloniens historia och publicerade litterärkritiska artiklar i "Anuairs del Institut d'Estudis catalans". Han var lärjunge till Marcelino Menéndez Pelayo och utgav ett stort antal arbeten, bland vilka kan nämnas Documents per l'Historia de la cultura catalana och Estudio críticobiografico sobre Anacreonte y la colección anacreóntica y su influencia en la literatura antigua y moderna (1879) samt El sentimiento del honor en el teatro de Calderón (1882).
Källor
- Rubio y Lluch, Antonio i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
Noter
- ^ [a b c d] läs online, apmembres3.iec.cat .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hemeroteca-paginas.lavanguardia.com .[källa från Wikidata]
- ^ Aaron Swartz, Open Library, Antonio Rubió y Lluch, läst: 9 oktober 2017, licens: GNU Affero General Public License, version 3.0.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, Antoni Rubió i Lluch, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Antoni Rubió i Lluch, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
|
