Ada av Holland

Ada av Holland
Porträtt på Ada i sin exil, målat av Jan Adam Kruseman som idag finns i Teylers museum
Grevinna av Holland
Regeringstid	1203 – 1207
Företrädare	Dirk VII av Holland
Efterträdare	Vilhelm I av Holland
Make	Ludvig II av Loon (gift 1203; död 1218)
Ätt	Holland
Far	Dirk VII av Holland
Mor	Adelheid av Kleve
Född	ca. 1188
Död	1234/1237
Heraldiskt vapen

Ada av Holland (nederländska: Ada van Holland), född omkring 1188, död omkring 1234/1237, var regerande grevinna av Holland från 1203 till 1207.^[1] Som dotter till greve Dirk VII och Adelheid av Kleve, gifte hon sig med greve Ludvig II av Loon. Hon fick inga barn och avsattes av sin farbror Vilhelm I.

Biografi

Tidigt liv

Ada var den yngsta av sina föräldrars tre döttrar, men den enda som var i livet vid sin fars död 1203. Holland hade aldrig tidigare haft kvinnlig arvsföljd, och hennes rätt att efterträda sin far var ifrågasatt, även om det var på hennes fars önskan. Hennes far angav att hans bror Vilhelm skulle bli Adas förmyndare och regent.

Regeringstid

När hennes far dog ifrågasatte dock hennes mor farbroderns rätt att bli dotterns förmyndare, och arrangerade därför snabbt ett bröllop mellan Ada och Ludvig II av Loon, som därmed blev Adas förmyndare och gjorde det omöjligt för Vilhelm att bli Adas regent. Detta resulterade i inbördeskrig mellan Adas anhängare och de som ifrågasatte hennes arvsrätt och därmed valde Vilhelms sida.

Ada tillfångatogs samma år av Vilhelms anhängare och överlämnades sedan av Vilhelm till hans allierade kungen av England. Äktenskapet mellan Ada och Ludvig ifrågasattes av Vilhelm, men hennes mor vittnade om dess giltighet.

År 1206 tvingades Vilhelm erkänna Ada och Ludvig som grevinna och greve av Holland, och Ludvig hämtade 1207 hem Ada från hennes fångenskap i England. Året därpå, 1208, tillerkändes dock hennes farbror Vilhelm slutgiltigt arvsrätten till Holland av kejsaren, och antog grevetiteln 1210. Ada och Ludvig bosatte sig då i makens grevskap Loon.

Senare liv

Ada fick inga barn och efter makens död 1218 tvingades hon lämna Loon. Hon tros ha tillbringat resten av sitt liv antingen på sitt slott Kolmont eller i klostret Herkenrode, där hon begravdes. I historieskrivningen har hennes regeringstid ofta hoppats över, men från 1500-talet och framåt har hon inkluderats på listan över Hollands grevar.

Anfäder

Referenser